Husfeber och vår i luften.

Det råder husfeber på jobbet. En har just köpte villa i Älta, en annan är mitt uppe i budgivningen av en KB-villa i Herrängen. Båda springer runt som yra höns. Själv håller jag ställningarna och hoppas på ett trevligt, lagom dyrt, radhus från 50-talet ska dyka upp utan att vi behöver anstränga oss allt för mycket.

Om inte skulle jag antingen kunna tänka mig ett funkisinspirerat stenhus från Boviaoss eller en dansk designlya i oljad sibiriskt lärkträ från Willa Nordic. Synd att inte det är gratis med tomt i Enskede.

Berlin und das DDR Hostel.

När Herr K fyllde år i slutet av januari fick han en helg i Berlin inslaget i ett paket. Äntligen får vi tillfälle att bekanta oss med staden och bo på det omskrivna DDR-hotellet i Ostel.

Förhoppningen är att våren ska vara på gång så smått i slutet av april och att staden ska erbjuda lika mycket fina 50- och 60-talsprylar som ett besök på tyska Ebay.

Vilka är dina Berlin-favoriter? Vi har verkligen ingen koll på staden och är öppna för alla tips och idéer.

Gunilla i varje fönster.

Från besöket hos Herr K:s föräldrar i helgen fick vi med oss inte mindre än tre Gunilla-krukor, två större och en mindre. Krukorna är hur fina som helst och passar perfekt jämte våra tidigare krukor, eller ytterfoder som en del envisas med att kalla dem, från Upsala Ekeby.

Problemet är att krukorna saknar de svarta originalfaten, som dessutom verkar i princip omöjliga att få tag i.  Istället har jag påbörjat operation ”måla terrakottafärgade fat med högblank svart färg utan att penseldragen blir allt för synliga”.

Vi får se hur det går, i halvtid såg det ganska randigt ut. Kanske borde jag överge målarburken till förmån för sprayfärgen jag använde till stringgavlarna i fjol?

Edit 090223:
Eftersom det är knepigt att spraymåla inomhus och färg på burk rinner utomhus när det är kallt, så slutade det med att jag svampade faten tills färgen täckte. Det blev okej, men inte hundra. Kanske får faten även ett lager sprayfärg till våren.

Det bidde inget drömhus.

I helgen tittade vi på ännu ett hus på Vällingbyhöjden, en riktigt drömhus (än en gång), renoverat och bevarat i 50-talsstil. Tipp topp helt enkelt!

Men det bidde inget hus. Kring eller över tre miljoner är lite för mycket för ett hus på 100 kvm med en månadsavgift på 5 000 kronor, i ABC-förorten där jag bodde när jag flyttade till Stockholm för snart fem år sedan.

Det är detaljerna som gör huset.

Ibland saknar jag fullkomligt helikopterperspektiv och uppfylls av en här-vill-jag-bo-känsla helt baserat på… ett trappräcke. Eller en öppen spis. Eller ett kök.

Andra gånger känner jag bara nä-här-vill-jag-inte-bo, trots att lägenheten eller huset är i toppskick. Dagens dubbelvisning av två femmor i Hammarbyhöjden tillhörde utan tvekan den senare kategorin.

På besök hemma hos Finn Juhl.

Nästa gång vi är i Köpenhamn bara måste vi besöka Kratvænget 15 i Charlottenlund där Finn Juhls hus sedan april i fjol står öppet för allmänheten.

Huset, som har likheter med Bruno Matssons glashus i Kosta, är en dröm för alla som – liksom vi – är sålda på dansk 50-talsform. Om jag bara får välja en favorit från bilderna blir det nog de färgglada byrålådorna. Eller kanske den fantastiska öppna spisen.

Claes, tack för tipset!

En femtiotalsdröm i kvarteret Atlantis.

Trots att jag legat på sofflocket sedan i mitten av december och i teorin borde vara grymt laddad med energi, så orkar jag knappt läsa de bloggar jag bevakar, än mindre slipa på egna inlägg.

Hur som helst, efter nyår hittade vi huset med stort H. En femitotalsdröm i kvarteret Atlantis på Vällingbyhöjden. Huset hade allt; tre etage, fyra sovrum, enorm takhöjd, originalkök, uteplats, vardagsrum med öppenspis och angränsande bibliotek och… helt fantastiska renoveringsbehov. Såklart!

ROT-avdraget i all ära, men vi skulle nog renovera sönder vår tillvaro om vi slog till på den här drömkåken.

Oh-my-god!

Om jag hade en tom container, galet med dollar i en kappsäck och en omöblerad lägenhet som väntade hemma i Stockholm, då vet jag vad jag skulle göra i helgen. Nämligen tillbringa varenda sekund på Wright 20:s Mass Modern-auktion på 1440 West Hubbard.

Inte nog med att utbudet är överväldigande, även bilderna på möblerna är helt fantastiska. Det är bara att konstatera att det finns Amerikanare med smak för 50- och 60-talsinredning, även om det är svårt att tro när man ser till lägenheten vi just nu huserar i.

Nu drömmer jag om ett liknade auktionshus i Sverige, Lauritz har en del att jobba med om man säger så.

Jag får nog lov att svalka mig med en bytta Ben & Jerry Chocolate Chip Cookie Dough för att orka med promenaden till Wright 20:s visningslokal i eftermiddag.

På våran gata i förorten.

Trots att Herr K och jag nyss flyttat in, har vi redan börjat drömma om vårt nästa boende. På samma gata som nu, söder om Söder, men i ett radhus från 1950 på 98 kvm. Problemet är att det nästan aldrig är någon som flyttar från huslängan vi spanat in, och att priserna blir hiskliga när någon väl bestämmer sig för att röra på sig.

Hur som helst, nästa helg går vi på visning. Titta kostar ju ingenting, till skillnad från att renovera hela huset med ambitionen att återskapa 50-talskänslan. Det är nog läge att börja spara redan nu misstänker jag.

Tema H55-auktion på Metropol

I slutet av januari, den 28/1, är det tema-auktion på Metropol, auktionshuset med det kapade sideboardet ni vet. Under dagen står 50-talsprylar och i synnerhet H55, Helsingborgsutställningen 1955, i fokus.

Min gissning är att det kommer bli dyrt, men härligt härligt. Redan nu finns några godbitar i den preliminära katalogen. Me likes gamla formtidningar!

Hej då, 2007.

På årets sista dag skruvas det stringhyllor, kokas jordärtskockssoppa, borras hål på baksidan av sideboardet. Och surfas på Blocket. Naturligtvis.

Om vi inte satsat på de vita She-borden till vardagsrummet, skulle jag helt klart kunna tänka mig Johannes Andersens organiskt formade Smile-bord från slutet av 50-talet. Strax under 10 000 kronor på Blocket. Så snyggt!